Rådjursjakt

Jag har under ett flertal år i början av 90-talet fått följa med som gästjägare åt en bekant som har jakträtt på och omkring Muskö.
Vi har jagat sjöfågel, gäss, hare men framför allt rådjur. Efter tre års jakt hade jag ännu inte fått skjuta något rådjur.
Visserligen har jag sett massor av rådjur under jakten, men det har antingen varit för långt håll för hagel eller också har jag inte hunnit med.

En lördag i slutet av november -93 hade jag åter blivit medbjuden på rådjursjakt på södra Muskö.
Jaktlaget samlades tidigt på morgonen vid Arholma för tilldelning av pass. Sven skulle som vanligt gå med sin nya drever och ta löspass inom såten.
Jag blev tilldelad ett pass som låg på sidan av ett litet berg. Passet låg i gles tallskog med täta buskage mot väster och söder och fält åt öster. Jag placerade mig vid en stor tall för att synas så lite som möjligt, sen var det bara att vänta.

Efter ca 20 minuter så hörde jag att Svens drever började driva rådjur på norrsidan om berget.
Drevet buktade fram och tillbaka, men det verkade inte komma åt mitt håll. Snart så försvann drevet utom hörhåll och det blev lugnt i skogen igen.
Jag tänkte att drevet borde ha satt djuren i rörelse så jag lyssnade spänt och var beredd.
Snart hör jag att det rör sig i buskagen mot väster. Det låter som det är rådjur på gång. Plötsligt dyker det upp två älgar bara 15 meter framför mig med kurs rakt mot mig. Jag blir tvungen att kasta mig undan för att inte bli nedtrampad. När älgarna har passerat mig tvärstannar älgkon och vänder sig mot mig med sänkt huvud och öronen bakåtstrukna. Det verkar som hon ska anfalla mig. Jag osäkrar hagelbössan för att skrämma kon om hon attackerar, men det hjälper att skrika och vifta med armarna. Älgarna försvinner ned över fälten bakom mig.
Alldeles svettig och skakis ställer jag mig på pass igen.
Efter några minuter hör jag att det rör sig i buskarna igen. Nu måste det vara rådjur på gång. Naturligtvis är det en älg till som kommer.
Det är en ensam kalv som tydligen letar efter mamma. Nu förstår jag varför älgkon var så aggressiv. Jag står blickstilla för att se hur nära kalven kommer innan den upptäcker mig. När den är två meter ifrån mig blir jag tvungen att säga ifrån så att kalven ändrar kurs.
Hade den fått fortsätta hade den gått rakt på mig. Det var en jävla trafik på det här stället.
När det har gått ytterligare någon halvtimme så hör jag på radion att Svens hund har kommit tillbaka till såten utan rådjur, men Sven sätter fart på hunden igen och snart är drevet i full gång.
Efter en liten stund hör jag ett svagt frasande i gräset söder om mig men jag kan inte se något. Frasandet kommer närmare och närmare men jag kan fortfarande inte se något. Spökar det i skogen?
Sen ser jag vad det är, det är en liten borderterrier som kommer gående i ett gammalt traktorspår.
Den tillhör en kille i jaktlaget som tror att han har världens bästa rådjurshund. Vad jag vet har den hunden aldrig drivit något rådjur.
Svens hund har fått ordentlig fart på rådjuren på östsidan om berget. Jag kan höra hur det buktar fram och tillbaka.
Snart så smäller det två skott och drevet tystnar. På radion får jag höra att Kalle har skjutit ett smaldjur.
Jakten avslutas och vi samlas vid jaktstugan för fikapaus. Fortfarande inget rådjur för mig.

Efter rasten delar vi upp oss på två lag, ett som åker ut till Prinsholmarna och Sven, Jan, Olle och jag som åker ned till Mickrum.
Sven vet att det finns gått om rådjur där.
Vi börjar med att jaga mot kanalen. Sven placerar mig mitt uppe på ett berg där det ligger en fin viltväxel medan han tar hunden och försvinner iväg åt sydöst för att släppa hunden.
Ganska snart är drevet igång och det kommer rakt mot mig. Jag gör mig beredd och spanar noga åt sydöst. Men drevet passerar norr om mig och snart smäller det från Jannes pass. Det blev ett smaldjur till.
Vi samlas över en fika och diskuterar vart vi skall fortsätta att jaga och hur vi ska placera ut passkyttarna.
Vi bestämmer oss för att jaga längre västerut. Sven försvinner västerut för att driva djuren mot oss.
Jag tar pass på östsidan om en hålväg genom berget. Där har jag fin uppsikt över bergsryggen västerut. Jag har hittat ett perfekt ställe bara någon meter bredvid rådjursstigen mitt bland en massa enar.
Sven ropar på radion att han har stött upp två råbockar och att han har släppt hunden. Drevet är i full gång och på väg rakt mot mig. Svens hund måste vara nära rådjuren för han ylar bara.
Plötsligt ser jag en fin råbock på andra sidan hålvägen. Jag osäkrar bössan och ställer mig bättre till för att skjuta när bocken kommer uppför branten från hålvägen. När bocken har kommit ner i hålvägen ser jag bara huvudet men jag ser också att han ändrar kurs och springer norrut mot fälten.
Besviken tar jag ned och säkrar bössan. Det blev inget den här gången heller.
Plötsligt kommer råbocken farande med full fart uppför branten rakt emot mig. Snabbt kastar jag upp bössan och får på ett skott när bocken passerar mig på åtta meters håll.
Rådjuret går omkull och ramlar nedför en brant utom synhåll för mig. Kvickt springer jag fram till branten där bocken försvann.
Hoppas jag fick den ordentligt? Jag hatar när djur som jag har skjutit på försvinner utom synhåll. Då tror jag jämnt att jag har skadeskjutit.
När jag kommer fram till branten så ser jag bocken liggande bara tre meter nedanför mig, prydligt uppstöttad av en enbuske. Den rör lite på sig så jag sätter ett avfångningsskott i nacken.
Äntligen har jag fått min första råbock. Jag börjar släpa fram bocken till ett bättre ställe för att ta ur den när jag hör att det är flera djur på gång.
Jag skyndar mig upp på bergskanten igen precis lagom för att se råbock nummer två passera på andra sidan enesnåret där jag stod tidigare.
Det var för tätt och gick för snabbt för att skjuta och dessutom hade jag inte laddat om bössan.
Jag har i alla fall fått en råbock.
Jag fortsätter att släpa fram rådjuret. När jag har börjat med att passa bocken dyker Sven upp.
Han tittar noga på hornen, sedan talar han om för mig att det är ett silverhorn och troligtvis den största råbock som har skjutits på deras marker på över 10 år. Det var verkligen en fin premiärbock för mig.

Efter den jakten har det blivit fler jakter men jag har inte fått någon mer skottchans på rådjur.