Mina första ridår

Min första kontakt med ridningen fick jag på en turridning med företaget på Vindels Häst & Hund hösten 1999.
Det var en väldigt läskig upplevelse, men samtidigt gav det mersmak.

Jag började leta efter lämpliga ridskolor norr om Stockholm och besökte även 4 st. men ingen passade mig. Var det inte för "stroppigt" så fanns det ingen turridningsverksamhet och/eller lämplig ridterräng. 

Till slut så hittade jag Stjärnborgs Alternativa Ridstall. 
Direkt vid första besöket kände jag att det här var rätt ställe. Trevlig stämning, många olika hästraser, trevliga människor och mycket ridterräng. 

En av sakerna som gjorde att jag fastnade för just Stjärnborg var alla stora hagar där hästarna kunde busa runt.
En annan sak var att hästarna fick vara "hästar" och inga gulliga "gosedjur" som borstades och putsades till förbannelse. En skitig häst är en lycklig häst, i alla fall verkar hästarna att vara lyckligare när dom kom in från hagarna och såg ut som "lermonster".

Avsaknaden av skötarsystem gjorde att hästarna kanske inte alltid såg så välputsade ut. Fördelen var ju att vi ryttare bättre lärde känna hästarna, och hästarna oss, när vi ryktade dom innan ridning. En annan fördel var att hästarna fick vara ifred när dom inte användes.

Utbildningens mål var att man skulle lära sig rida alla hästar överallt. Dressyr och hoppning användes som en del i den utbildningen, inte för att vi skulle kunna tävla i dom disciplinerna. Det fanns inget skötarsystem och man fick själv göra ordning sin häst inför ridningen.
 


Stjärnborg sett norrifrån.

På Stjärnborg bedrevs både ridskola och turridningsverksamhet. Det gjorde att hästarna fick ett omväxlande arbete och mådde på så sätt bättre än om dom bara hade används i ridskoleverksamheten.
Ridskoleverksamheten bedrevs nästan alltid utomhus i paddock men även i skogarna och på ängarna runt Stjärnborg.
Den variationen gjorde att vi elever fick en mer allroundutbildning än på andra ridskolor. Dessutom mådde hästarna bättre av att vara i en mer varierad miljö.
Vilka ridskolor kan erbjuda galoppundervisning på härliga ängar som är flera hundra meter långa?
 


Galopplektion på en av ängarna. (Stjärnborg)


Ponnygruppen på väg ut i skogen. (Stjärnborg)


Min första ridlektion var verkligen en upplevelse. Jag blev tilldelad en häst som hette Tuffin. Jaha, hur gör man nu då?
Hästen stod i boxen och skulle ryktas, hovar kratsas och sen sadlas och tränsas. Jag fick springa runt och fråga om ALLT. Vad jag inte visste då, var att det var den lätta biten. *ler*
Ridlektionen gick i samma tema. jag fattade ingenting. Tur att Tuffin hade varit med förr.
Efter lektionen tyckte jag ändå att det här inte skulle vara så svårt. Jag skulle nog klara av att lära mig rida till sommaren (7 mån).

Efter ytterligare några lektioner fick jag lov att omvärdera min tidplan för att lära mig rida. jag utökade den lite till 6 år och då bara till att kunna rida en "känd" häst i rätt form. Med känd häst menar jag en häst som jag känner och har ridit förut.

Jag började vistas mer och mer i stallet för att lära mig mer och försökte alltid hänga med på turridningarna på helgerna.
 

Efter sommaren -00 kände jag att jag ville lära mig mer om hästar och då om skötsel, vård och hantering.
Jag pratade med ridskolechefen och fick Atlantic att träna på och då vaknade mitt hästintresse ordentligt.

Läs mer om Atlantic under "Medryttarhästar", "Atlantic".
 

Stjärnborg lades ner sommaren 2003 och jag flyttade med ridlärare och vänner till Lövhamra Gård.
Jag räknar det tillfället som slutet på min nybörjartid som ryttare.

 

Lövhamra Gård

Stora stallet

Klubbverandan

Lilla stallet

Jag har "följt med" ridlärare och privathästar till Lövhamra Gård som ligger mellan Skepptuna och Närtuna.
Lövhamras verksamhet är ungefär som Stjärnborgs. Största skillnaden är att det finns bättre hästmaterial.
Dessutom anordnas mycket specialkurser, t.ex. massage, hoppning, dressyr och westernridning.

 

Mina ridlektioner har fortsatt, kompletterade med privatlektioner och även en hoppkurs på 10 ggr.
Hoppkursen var bland det roligaste och läskigaste jag gjort på hästryggen.
Där fick jag verkligen lära mig att planera ridningen, så att hästen vet vad som kommer att hända och vart vi ska. Det har man stor nytta av när man rider lite fortare ute i skogen.

Under den här tiden började jag rida ut själv med min första "privata" medryttarhäst, Killen. Det var något som gav den optimala ridupplevelsen. Nu visste jag att det var det här jag strävat efter hela tiden!

Läs mer om Killen under "Medryttarhästar", "Killen".
 

Lövhamra Gård har upphört med sin verksamhet.