Ridning

Ridning, motion för både själen och kroppen

 

När jag flyttade hem till Dalarna 1980 så vaknade mitt intresse för ridning, men då var jag för feg. 
Jag kunde inte förlika mig med tanken att gå på ridskola bland en massa småtjejer som alla red bättre än jag. 
Dessutom fanns också tanken om vad mina manliga vänner skulle tycka. "Det är ju bara tjejer och bögar som rider."

Mitt hästintresse vaknade ordentligt 1999 efter en tur med firman till Lycksele och en halvdags turridning på nordsvenskar hos Vindelns Häst & Hund. Då kände jag att jag verkligen ville prova att rida på riktigt.

Jag hade också blivit 20 år äldre och struntade fullkomligt i vad andra tyckte och om att småtjejerna kunde rida bättre än jag.

Läs vidare under "Hur det började"


Jag har totalt fastnat för ridningen och umgänget med hästarna.
Från början var det bara roligt, intressant och lite skrämmande, senare blev det en "flykt" från ett döende äktenskap.
Ridningen och hästarna blev också min räddning efter skilsmässan.
Numera är ridningen mitt största intresse och det som håller mig igång. Många av mina, icke hästintresserade, bekanta tycker jag är nästan manisk i mitt intresse, men så är det inte.
Jag försöker hålla hästintresset på en nivå som gör att jag inte känner "krav och måsten" på mig själv. Jag känner mig själv så bra att jag vet att jag i så fall skulle tröttna.
 


Ridning som motionsform och avstressning

Jag har svårt att motionera p.g.a. psoriasis artrit i fötter och fotleder dessutom har jag skador på knäna efter min tid som orienterare när jag var ung. Det enda jag kan göra utan att få ont är att simma och cykla. Inget av det är något som jag gillar.
Jag var ganska skeptisk när jag började rida men efter ett tag upptäckte jag, till min glädje, att jag kunde rida utan att få ont.
Numera använder jag ridningen som motion. Jag har blivit rörligare i kroppen, fått bättre "flås", stärkt upp mina rygg- och bukmuskler och framför allt, gått ner i vikt. Jag har dessutom "hittat" muskler som jag inte trodde fanns. *ler*. Dessutom har min rygg slutat att krångla. Jag har inte haft ont i ryggen sen våren 2000.

Ridning är inte direkt den mest ofarliga idrott man kan syssla med, vilket även jag har märkt. Jag har åkt av några gånger och ibland med skador som följd, dock inget allvarligare än blåmärken, sträckningar och något sprucket revben. Av alla gånger jag åkt av, är det bara en gång som jag kan skylla på hästen. Jag har däremot aldrig blivit skadad av en häst.

Jag har ett jobb som tidvis är ganska stressigt. Det ihop med en stressig fritid gör att man kan få problem med bl.a. magen, vilket jag också har haft. När man umgås med hästar så får man inte vara uppstressad eftersom det smittar av sig på hästen och det blir nästan hopplöst att hålla på med pållen. Därför är man tvungen att stressa av innan man kommer till stallet. 
Det ihop med att t.ex. mocka boxen och rykta hästen, som i sig är avstressande, gör att man psykiskt mår mycket bättre.
Sedan jag började rida har jag blivit mycket starkare i psyket och min magkatarr har försvunnit helt.

Varför gå på dyra avstressningsbehandlingar, när man kan ha så mycket roligare på hästryggen!


 

Lite alster från min poetiska ådra

Skogsluffare

Barbacka

Jag är en ryttare som några hatar
bara för att jag i skogen knatar
Dressyrryttare föraktfullt fnyser
när jag i skogen rider och myser
Skänkelviker mellan tallar och granar
gör galoppombyten över ängar och hagar

I skogen jag luffar i ständigt nya spår
Bland stock, sten och risiga snår
Hoppare nedlåtande tittar
- Säger att man inga hinder hittar
Men jag rider på och hoppar
över alla diken och stora stockar

En skogsluffare med naturen så kär
en sån som inte vet vad ridning är
Men jag fortsätter att i skogen luffa
Dom andra kan i paddocken visa sig tuffa
På släta marken med staket omkring
Får dom gärna rida runt i ring

 

Jag vinglar, svajar och står på
Hästen blir sur, men travar ändå
Jag nästan faller, tar tag i manen
Hästen blir grinig, men håller traven
Nu fungerar det en liten stund
fast hästen känns alldeles rund

Jag vinglar till, drar i tygeln
Nu tycker hästen att jag är en dryg en
Barbacka ridning är svårt
är man 40+ måste man träna hårt
för att få bättre balans
och ge ridningen en chans.