|
Ända sedan jag var
11 år och läste min första Hans Lidman-bok "Bortom stigarna",
så har jag varit helt fascinerad av hans böcker och drömt om
att få fiska i samma vatten som honom för att kanske själv få någon
av dom kiloöringar som han har skrivit om.
Problemet idag är att vattnen
antingen ligger långt upp i fjällvärlden eller också har något
kraftbolag förstört dom med vattenkraftverk. Andra vatten är så
exploaterade och utfiskade att fiskebeståndet endast är en skugga av vad
det har varit.
Men det finns ett vatten som har klarat sig hyfsat och som
inte ligger alltför långt bort och det är Voxnan.
Sommaren -93 bestämde
jag mig för att göra en idiottur upp till Hylströmmen i nedre delen av
Voxnan. (En idiottur är att jag åker iväg till ett fiskevatten max 4
timmar bort, fiskar ett dygn och sedan åker hem.)
Jag kom upp till
Hylströmmen vid 8-tiden på kvällen och eftersom det fortfarande var
ljust så bestämde jag mig för att prova med ett långspö som jag
precis hade gjort i ordning. Det var ett 5-meters compositspö som jag
hade satt på spöringar och en liten haspelrulle för att man skulle
kunna trötta fisken bättre och eventuellt även kasta småspinnare och
jiggar.
Jag kom
ner vid nedre
delen av strömmen vid ett vattenfall på 3-meter, nedanför fallet var
det en lugn forssträcka på 100-meter och nedanför den började en brant
forssträcka på 300-meter. Det var helt perfekta vatten för att fiska
med fluga, vilket jag skulle prova senare.
Jag började fiska
med långspö och mask nedanför fallet och fick väl några småöringar
och småharrar som jag släppte tillbaka.
När jag kom ned till forsnacken
på den nedre forsen hade det blivit så sent att det var dags att gå och
hämta flugspöt och börja fiska på allvar, men först några drag på
forsnacken.
Eftersom det var ganska strömt så satte jag på några
blyhagel på linan för att för att få ned masken. Nackdelen med sänken
är att man lätt kan fastna mellan stenarna på botten.
Tredje draget så
hände det som jag var rädd för, linan fastnade mellan några stenar på
botten. Jag spände åt slirbromsen på rullen och ryckte till ett par gånger
för att linan eventuellt skulle lossna.
Döm om min förvåning när
linan började röra sig mot strömmen. Fisk!
Jag höjde spötoppen och då
blev det fart i vattnet. Som en torped for fisken iväg tvärs över strömmen
så att det tjöt i rullen.
Den fisken måste vara stor, tänkte jag,
hoppas linan håller. Jag hade bara 0,20-lina på rullen.
När fisken hade
kommit till andra sidan av strömmen 40 meter bort så började den att
hoppa och jag såg att det var en fin öring på nästan kilot.
Men fisken
var inte i land ännu, den befann sig precis på forsnacken och jag var
ganska säker på att om den släppte ned sig i forsen så skulle jag inte
kunna hålla den.
Jag hade läst att
fiskar går åt motsatt håll från det pressen från linan kommer. Jag
beslut mig för att prova så jag släppte ut lite lina och sänkte spötoppen
så att vattnet tog linan ned i forsen, det gjorde att pressen från linan
mot fisken kom nedifrån.
Hurra, det hjälpte!
Öringen stack uppåt och mina chanser att få den ökade drastiskt.
Jag
tog snabbt hem slacket på linan och började parera öringens hopp. Den
hoppade säkert fem gånger i rad innan den gick ned mot botten.
Nu måste
jag ta hem fisken innan den går fast i något sjunktimmer eller stenar på
botten.
Sakta började jag att pumpa hem linan. Öringen försökte sig på
några korta rusningar men jag märkte att den började bli trött.
Försiktigt
började jag att ta hem fisken. Öringen gjorde några lama försök till
rusningar när den kom in mot land.
Fram med håven och upp med fisken.
Snabbt avlivade jag
fisken. Försiktigt lade jag ned öringen på en sten och satt och
beundrade den medan jag tog en pipstopp.
Öringen var större än jag
trodde, vågen stannade på 1,2 kg.
En dröm hade gått i uppfyllelse, jag
hade tagit en kiloöring i ett av Hans Lidmans favoritvatten.
Hur det gick sen?
När jag hade rensat
fisken, kokat kaffe och grillat en korvbit så började jag fiska med
flugspöet. Jag fick några småöringar och harrar, den största på
halvkilot, innan jag avslutade fisket i Hylströmmen vid tvåtiden på
eftermiddagen.
|