1972 åkte jag till Karlskrona för antagningsprov till Kungliga Flottan. Jag hade sökt som telehantverkare.
Jag klarade proven, med reservation för att jag vägde för lite.

Utbildningen började direkt efter proven, militärutbildning på Karlskrona Örlogsskolor (KÖS) Bataljon af Trolle.

 
               Bataljon af Trolle (KÖS)                     Troppen av telehantverkare (jag nere t.h.)

I december fick jag min första fartygskommendering. Det var torpedbåten T126 Virgo som var stationerad på Gålö.
April 1973 bytte vi till torpedbåten T125 Vega.
Jag trivdes alldeles utmärkt och fick prova på många olika sysslor ombord.
Från maj till september 1973 hade vi även dåvarande kronprinsen, Carl-Gustaf, tjänstgörande ombord.
Det var intressant att träffa honom.



Full fart på Östersjön, 36 knop. (Troligen systerfartyget T124 Castor)

April 1973 blev jag befordrad till korporal.
 

September 1973 var det åter till KÖS för fortsatt militärutbildning, men också gymnasieutbildning i svenska, matte, engelska, samhällskunskap, ellära och elektronik.
Oktober 1973 blev jag befordrad till furir.


Vapensköld för Karlskrona Örlogsskolor

Maj 1974 var det förflyttning till BÖS för fortsatt yrkesutbildning till teletekniker.


Vapensköld för Berga Örlogsskolor

December 1974 var det tillbaka till KÖS för befälsutbildning och praktik.
Januari 1975 blev jag befordrad till överfurir.
 

Oktober 1975 var det dags för min nästa fartygskommendering, jagaren Halland i 6 månader.
Det var en tråkig tjänstgöring då Halland låg under lägsta bemanning på Muskö Örlogsbas. Mesta tiden låg vi i en bergrumsdocka inuti Musköberget.
Det var ett byte jag hade gjort med personalavdelningen för att få komma tillbaka till torpedbåtarna
på Gålö.

                  
Jagaren Halland                             Vapensköld Halland

Mars 1976 var jag äntligen tillbaka till Gålö och 11:e torpedbåtsdivisionen. Jag hade tjänst som teleansvarig och var placerad på staben.
Min tjänst innebar att jag skulle hjälpa telekillarna på båtarna och hade ansvaret för teleförråden
på basen, mobiliseringsförråden och på verkstadsfartyget Freja.
Trots det saknade jag inte möjligheter att få åka "båt". Divisionen flyttade sig mycket längs
kusterna och tiden på Gålö var inte så lång.
På vintrarna, oftast jan-mars, var vi placerade i Karlskrona.
Det var några underbara år och min bästa tid i flottan.

Juli 1977 blev jag befordrad till sergeant. 

                
              Gålöbasen                                      20 år sommaren 1976
 

Våren 1978 kommenderades jag till sjömätaren Johan Månson.
Kommendering till Sjöfartsverket var inte populär inom flottan, men jag trivdes alldeles utmärkt.
Vi var placerade i Varberg och arbetsområdet var Fladen.

Johan Månson

Vintern 78-79 hade jag förmånen att bli kommenderad till Älvsnabben och långresa till Italien, Spanien, Senegal, Brasilien, Barbados, Venezuela,
St. Barthelemy, USA, Madeira och Skottland.

Det blev inte den semesterresa som jag trodde. Min veckoarbetstid låg på 60-80 timmar.
Däremot var det underbart att besöka alla dessa länder och olika kulturer.
Vi brukade ligga 4 dagar i hamn och då hade man 1 heldag och 2 halvdagar ledigt. Naturligtvis hade man även obligatoriska kommenderingar och representationer under hamnbesöken.

Luciakaffe på Älvsnabben

Våren 1979 var det dags för ett eget fartyg att ha teleansvaret för, sjömätaren Nils Strömkrona.
Det var en underbar sommar med mycket jobb, men även mycket variation i jobbet. Förutom mitt jobb, hjälpte jag även till som kock, sjömätarmatros och fartygschef.
Våra arbetsområden var Nynäshamn, Västervik och Göteborg.

Jag var även utlånad kortare perioder till Anders Bure på Gotland och till Gustaf af Klint i Göteborg.

Nils Strömcrona                              Anders Bure                      Gustaf af Klint

Vintern 79-80 bodde jag i Norrköping där jag gick en specialkurs på Sjöfartsverkets elektroniska utrustningar som används vid sjömätning.
På kursen var jag kursskapare, kursledare och elev. Naturligtvis var det min närmaste chef som utvärderade allt jag gjorde.
Förutom att lära mig utrustningen, så översatte jag manualer, tog fram testscheman och felsökningsmanualer

.

Våren 1980 var det återigen en ny sjömätare, Ran. Eget teleansvar precis som på NS och en slutlig förberedelse på att vara med och bygga ett helt nytt sjömätarfartyg. Det bygget och
kommenderingen skulle börja hösten 1980.
Ran låg under upprustningen i Åmål, men flyttade över till Mariestad när mätsäsongen började.
För första gången fick jag lära mig att sätta upp ett eget positionsbestämningssystem med
sändare och master. Det bestod av 3 sändare placerade på Värmlandsnäs, Hammarö skage
och vid Otterbäcken.


Ran

1 juli 1980 blev jag befordrad till fanjunkare.
13 juli slutade jag i flottan för att påbörja ett civilt liv.
December 1980 gick jag med i flottans reserv.
Februari 1982 gick jag ur flottans reserv eftersom jag hade blivit
krigsplacerad på SJ där jag jobbade.

När jag började flottan var det för att få en paus från skolan innan jag skulle studera vidare på gymnasiet. Min tanke var att jobba 18 månader och sen sluta. 18 månader var gränsen för att få tillgodoräkna sig tiden som gjord värnplikt. Jag trivdes så bra i flottan att det till slut blev 8 år.

Tiden i flottan, 1972 - 1980, var en upplevelse för en utpräglad inlandsbo som mig. Trots detta trivdes jag som "fisken i vattnet".
I flottan fick jag min huvudsakliga yrkesutbildning (teletekniker) och en suverän praktik.

Under tiden i flottan flyttade jag runt en hel del, bl.a.: Karlskrona (flera gånger), Stockholm (flera gånger), Norrköping, Varberg, Åmål, Mariestad och slutligen skaffade jag "helglägenhet" i Ludvika.

Mitt första civila jobb blev på SJ Banverket i Borlänge. Jag var anställd som teletekniker och jobbade mest med kabelförläggning, korskopplingar, telefonväxlar, snabbtelefoner och mastkompletteringar. Naturligtvis var det utbildningar på allting, på SJ-skolan i Ängelholm.
Det var ett kul jobb med mycket variationer i arbetsuppgifterna.
1983 slutade jag för att flytta till Stockholm, eftersom min sambo inte fick något jobb i Borlänge.

1983 började jag som telekonsult på Elektrouppbyggnad (EUB) i Stockholm. Jobbet som konsult var intressant och lärorikt, men för mycket stillasittande för att passa mig.
Efter 3 år sade jag upp mig.
 

1986 började jag som teletekniker på Asea Skandia Service i Sollentuna. Där fick jag jobba med snabbtelefonväxlar, kabel-TV, telesignalsystem, telefaxar och handdatorer.
Efter en kontrovers med lönekontoret 1989, sade jag upp mig.

1989 började jag på ElektroSandberg som teletekniker. Mitt jobb var att installera, driftsätta och reparera telesystem. Senare utökades det med att göra CAD-ritningar och registreringshandlingar
för våra olika projekt.
Det var ett jobb jag trivdes med, med varierande arbetsuppgifter och stor möjlighet att själv
styra min tid.
September 1995 lades ElektroSandberg i Stockholm ned och jag började leta nytt jobb.

1996 började jag på Elektriska AB Lennström. I början hade jag samma arbetsuppgifter som på ElektroSandberg, men det utökades till att sköta teleteknisk support till arbetsledarna och elektrikerna, gör CAD-ritningar och slutdokumentation av våra projekt, ansvara för datorer, telefoner och mobiler och ha hand om kalkyler av kommande jobb. Mina jobb utanför kontoret minskade hela tiden, men jag hade fortfarande stor möjlighet att själv planera och styra min arbetstid.
2018 sade jag upp mig från Lennström.

2019 gick jag i pension efter 1,5 år som arbetslös.